Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
kommo brefsamlingsanstalter; deras verksamhet utsträcktes,
utan att någon det hindrade, emedan de icke inkräktade
på annans rätt, i en tid då ingen stat visste hvad
»post-rätt» var. Vid medlet af 1600-talet funnos i Hamburg
tio större postanstalter, bland hvilka den svenska nämndes
främst, utom diverse privata formän och botenposter.
Svenska riksarkivet förvarar ännu redogörelser från svenska
posthuset i Hamburg för året 1620, och 1618 omtalades det
af en Emanuel Agenna såsom »Kongl. Maj:tsy> post, samt
hade således redan dessförinnan fått officiel egenskap, om
det också icke alltid sköttes af infödd svensk man. Den
förste mig bekante svenske »postmästaren» Walter Schörling,
utnämndes 14 Nov. 1635, och synas hans företrädare hafva
kallats »faktorer». Sjelf hade Sverige inom egna gränser
hvarken postmästare eller statspost förr, ån just vid denna
tid. År 1649 funnos i Hamburg 21 brefanstalter, deraf
blott 4 och deribland den svenska, kallades »Posten», men
de öfriga förde det ringare namnet »Boten»; och i adertonde
seklet beklagade sig Hamburgs senat hos romerske kejsaren
deröfver att rättnu postanstalterna i staden vore så många, »som
tegelpannor på taken.» År 1758 förklarade likväl samma
senat uti skrifvelse till samma romerska rikes kejsare, att
staden så mycket mindre dragit i betänkande att, tid efter
annan, allt närmare förbinda sig med andra poster, som
sjelfva nödvändigheten, i anseende till statens ringa egovidd,
dertill tvungit, enär nemligen intet postväsen kan föras om
màn ej besitter någorlunda omfång för sitt gebiet», och att
Hamburg »hvarken kunnat vägra att emottaga det kongl.
Preussiska och Cbur-Brandenburgska (om hvilket kejsarens
missnöje egentligen rörde sig, emedan han var dess rivals,
den s. k. Rikspostens, Thurn-und-Taxiska postverkets, höge
beskyddare), de för allas ögon uppenbara kungliga
Danska och Svenska, eller de furstliga Holsteinska,
Mecklenburgska och Pommerska kontoren»; och nekade rentut att
en-% ligt kejsarens befallning utvisa det Braunschweigska. Bland
de vid förf:s tillträde 1856 qvarvarande sju postanstalterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
