Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
majoriteten i ståndet. Thore Petré och Jonas Waern styrde
borgareståndet enväldigt, och som militären var dem
obehaglig, så blef ock ståndet afvogt emot allt, som rörde
arméen. Nu, 1858, bifölls insläppandet af »husegare» utan
inskränkning. Med dem inkommo 1859 dels adelsmän som
voro publicister, såsom Hierta, Ridderstad, Rosenqvist, dels
publicister utan adelskap, sådane som Blanche, Lallerstedt
o. s. v. Vi få snart se, hvad de herrarne uträttade —
och 7 är derefter voro riksstånden samtliga tillintetgjorda.
Att landsthingen blefvo ett annat underlag till demokratiens
öfvertag i Sverige, är påtagligt. Alla följderna ha ännu
icke hunnit inträffa, men de kunna icke länge uteblifva.
»Då4 landsthingen, på bondkärra,» — skrifver mig en af
mina vänner — »körde in i provinserna, begrepo bönderna
till en början ej hvilken makt de der fått, och mången
herreman invaldes då, men sedan de ruskat upp sig i ett
eller två landsthing, tog de flesta bönders mest framstående
egenskap, den medfödda instinkten för egen fördel, ut sin
rätt, och så uteslöts vid valen den ene herremannen efter
den andre, och framför allt adelsmännen. Karakteristisk är
följande anekdot från en socken i Upland, der man utvidgat
kyrkogården. Då denna var färdig, hölls
(1kommunalstämma, om huru den skulle ordnas. I socknen fanns
ett herresäte, en possession om några och trettio hemman,
som egdes af en adelig familj. Egaren uppdrog åt
kyrkoherden att på stämman anmäla hans önskan att fä
inköpa särskild grafplats på kyrkogården, för egarne till
denna possession. Då steg en bonde fram och protesterade,
med det tillägget: »Vi skola så ordna, att vi få så litet
adelsmän som möjligt i vår kyrkogård.»
Alltså — icke en gång på kyrkogården!
Vi komma nu till kronprinsen-regentens styrelseperiod,
som börjades under föga gynnande conjuncturer och
fortsattes under ganska stora bekymmer, särdeles i följd af 1857
års penningkris.
Slut på åttonde delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
