- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Nionde delen. Kronprinsen regent - Carl XV konung. Tiers-état och foilktribuner, 1857-1860 /
IV

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan svenska folket tolf år härefter fira minnet af tusenårigt
hel och sjelfständig tillvaro. Att just nu, såsom några män
inom vår riksdag tycktes hafva velat, uraktlåta kröning,
skulle alltså mer än vid något föregående tillfälle varit en
skriande olämplighet emot detta tusenåriga rikes eget folk,
som i monarken ser både symbolen och vilkoret för sin
enhet och enighet, och just i kronan sina krafters och sina
ödens sammanhållande ring.

Om en dag kärlek och vördnacj för folkets forntid ginge
hos dess flertal förlorade, skulle det icke mer hafva någon
framtid såsom folk att påräkna. Om Efik Knutson var den
förste svenske konung, som kröntes och Magnus Ladulås
den förste, som högtidligt hyllades, så ega dessa ceremonier
den för hela riket vördnadsvärda häfden af tjugu mansåldrar.
Om på kröningsdagen konungen sjelf träder bestämdt i
förgrunden, och de tio rådgifvande dervid kraftigt erinras att
vara blotta bärare, icke innehafvare, af hans makts
sinnebilder, så utgör kröningen derjemte en vigtig och medveten
emanation af den svenska folkviljan: att fortfarande hafva
icke tio konungar utan en, för att betrygga både enhet och
enighet och för att kunna hoppas att ännu i tusende år
sjelfständigt fortfara.

Sluteligen: om denna kröning nu icke skett, hade
svenska folket äfven gått i mistning af det för rikets styrka
och framtid lika lofvande som lysande vittnesbörd, om de
a,ndra staternas synnerliga aktning och erkännande, hvilket
nu vid kröningen utlandet gaf, ej mindre åt riket än åt dess
krona och konung. Aldrig skickades fem ambassadörer att
öfvervara någon svensk konungs kröning: — om folket
någonsin kunde med likgiltighet anse en sådan företeelse,
skulle det hafva upphört att räkna sig såsom ett med sin
konung, skulle räkna sig och honom såsom två — och
rikets vanmakt och upplösning stode snart för dörren.

Den 16 Juni 1873. Författaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/9/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free