Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
sariatet i Tyskland, extra kammarförvandt i
magasinsdirektionen och blef 1816 e. o. kammarskrifvare i samma
statskontor, der ban 1832 vardt president. Han hade
redogjort för salpeterärenden, blifvit statskamrer, inkallats i
musikaliska akademien, uppgjort det formulär till
rikshufvud-bok som ständerna antogo, utnämnts (1824) till
stats-kommissarie, tjenstgjort såsom serafimerordensgillets och
musikaliska akademiens kamererare, ordförande för
fullmäktige i Civilstatens pensionsinrättning, adelsman (11 Juni
1842), gång på gång för 4 år ordförande för nya
Trollhätte kanalbolag, skriffit "Sammansvärjningen mot Julius
Cæ-sar* (fri öfversättning), "Sillsallat, en samling terzetter för
karlröster, buren i fickan af P. Westerstrand", "metriska
öfversättningar", samt "dikter, originaler och
öfversättningar". Vid underrättelsen att han aldrig mer skulle säga
sitt "klang, Bacchi barn", inställde Par Bricol sina
sammankomster för återstoden af året, men i Januari det
nästföljande anställdes sorgefest till hans ära inom det lysande
bricolleriet, både i Stockholm, Götheborg och Wenersborg.
På det förstnämnda stället bildades, till minne af denna
högtid, en insamlad pensionsfond, till årsunderstöd åt någon
skald inom orden.
Ack tårar hafva rikligt strömmat nu
från det vi sågo dina ögon brista,
ja, ingen konung kanske fått som Du
så rena ädelstenar i sin kista...
Hvad var då grunden till en sådan makt?
Det var den grund, som blir evinnerliga,
det var den kärlek, du ådagalagt,
allt samlifs grundsten just — det innerliga ...
Exemplet lefver, fast en sarkofag
förgänglighetens hylsa sluter inne,
det vexer större med hvarenda dag,
så gör det stora, öfverallt — som minne!
Det tar sig rätt, och utan all appell,
och mätes med sitt eget mått omsider;
det är som solen på en sommarqväll,
som vidgar sig, ju längre bort hon skrider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
