Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
hattmakare, hvars ekonomiska obestånd tvang henne att
redan 1826 uppträda vid Emilie Högqvists sida på
Selin-derska barntheatern i Humlegården, väckte för sin näpenhet
och sitt sylflika väsen genast mycket uppseende, följde 1827
Selinder till Oxtorgstheatern, engagerades 1828 vid k.
theaterns balettskola, utmärkte sig der och blef premierdansös,
då ett svårt bröstlidande tvang henne upphöra att dansa.
Hon afgick med denna obotliga sjukdom och dessutom
lidande af gikt, från k. theatern 1839, engagerades af
Tors-low på Djurgårds- och Kirsteinska theatrarne för den
dramatiska scenen och firade i Emilies Hjertklappning,
Enfalden från landet m. fi. många triumfer, antog plats ånyo
vid k. theatern 1843 såsom dramatisk aktris, men följde
redan 1844 Deland till Finland. Slutligen, sedan hon
1845 inträdt vid mindre theatern, dog hon som hon lefvat
— på en långfredag (1858). För tragedien var Charlotte
för liten, men i den borgerliga dramen, der det gällde att
framställa en makas, en moders känslor och skiftningarne
inom ett qvinnohjerta, var hon verkligt stor och lemnade
de flesta aktriser bakom sig. Kanske var hon den enda,
som utan tillgjordhet kunde gråta på scenen. Aldrig lät
hon sin egen person genomskimra rolen, altid behöll hon
barnasinnets enthusiasm för allt skönt, barndomens |riska
känslor. Under allt detta kämpade hon med tilltagande
kroppsplågor, så stora att hon, efter sin sortie från scenen,
ofta nedsjönk sanslös på första lediga stol och läkaren
förklarade för en gåta att hon kunde lefva och spela.
Hvilket lif! Och hon spelade nära nog tills hon dog: hennes
sista röle var i pjesen "Fanchon" på den extrarecett,
Stjernström gaf henne, men så hade hon bara några få ord att
säga. — Rådmanskan J. U. Stenberg var en prydnad för
sitt kön, både genom anspråkslösa dygder och utmärkt
industriel verksamhet. Som flicka blef hon af Jönköpings
läns hushållningssällskap belönad för sin skicklighet i
väfnadskonst, såsom gift anlade hon en liten fabrik för
da-mastväfnader, hvilken allt mer grep omkring sig, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
