Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Vapenbröderna från Värend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men detta ljus skulle ej kunna släckas. –
Det stora religionskriget, hvilket slutligen bringade
protestanterna den fullkomligaste seger, hade redan rasat i tolf år,
innan Sverige, som deri skulle skörda sina ärorikaste lagrar,
började deltaga i detsamma.
Allt sedan 1618 hade de tyska protestanterna kämpat emot
den mäktige kejsaren och katolikerna samt lidit det ena
nederlaget efter det andra.
Protestanternas makt blef till slut nästan alldeles bruten.
Konungen af Danmark, som försökt komma dem till bistånd,
hade blifvit slagen och tvungen att sluta en förödmjukande
fred och den öfvermodige kejsar Ferdinand behandlade hela
Tyskland med en lika våldsam som för landet förnedrande
despotism.
Då anropade de förtryckta tyska protestanterna Sveriges
konung om hjälp.
Han lyssnade till deras bön och den 24 juni 1630 landsteg
Gustaf II Adolf med 15,000 man utvalda kärntrupper i
Tyskland för att till sina förtryckta trosförvanters bistånd
uppträda emot de af nära 100,000 man bestående katolska härarna.
Hans uppträdande väckte i början föga fruktan hos kejsaren,
hvilken spefullt yttrade till Tilly, att man nu fått en liten
ny fiende att handskas med; och vid det kejserliga hofvet
skämtade man öfver det svenska »snömajestätet», hvilket helt
visst snart skulle smälta för söderns solstrålar.
Men inom kort fick man andra tankar; ty snart hade
Gustaf Adolf gjort sig till herre öfver större delen af
Pommern, Mecklenburg och Brandenburg, ehuru han helt försiktigt
och blott steg för steg trängde fram. –
Gustaf II Adolf var en högväxt och reslig man, starkt
byggd och fyllig samt tämligen fet. Han hade ett äkta,
nordiskt utseende: frisk, rödlett hy, klarblå ögon och hår,
mustascher och pipskägg af ljusgul färg, hvarför han har blifvit
kallad »guldkonungen». Hans umgängessätt var ädelt, värdigt
och intagande. Till lynnet var han häftig liksom de flesta af
Wasaättens medlemmar, men han tyglade sig och hade ett
mildt och försonligt hjärtelag. Han var besjälad af en varm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
