Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Vapenbröderna från Värend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Gustaf Adolf beslutat sig för att draga ut i det stora
tyska religionskriget, kallade han att följa sig bland andra
Smålands ryttare.
I Småland, detta stora svenska landskap, hvilket fick sitt
namn däraf, att man ingenstädes kunde påträffa några större
slätter, utan man måste här och där i skogarna bland bergen
rödja smärre tegar »små land», uppträdde en ordnad krigs-
styrelse sent, ja man kan säga först 1612. Den föregående
tiden har visserligen en ärorik krigshistoria. Men före Gustaf
II Adolfs tid var det mest för tillfället uppbådad allmoge, som
tilldelades olika anförare, om den ej själf valt sig en länsman
till ledare i krigiska operationer.
»Innebyggarna i Kronobergs och Jönköpings län», berättar
P. Wieselgren, »ha af ålder nödgats företrädesvis utveckla de
krigiska anlagen såsom länge varande ett gränsfolk till vår i
forna tider farligaste granne. Därifrån har man att härleda den
egenheten, att ’den fattige småländingen’, denne fromsinte, yt-
terst höflige medborgaren är så rik på krigarära, så manlig och
oförskräckt på stridsfältet. För honom gällde det allt i de
danska krigen. Han kämpade för den redan kvidande makan,
de redan till skogen flyende barnen. Hans mod eldades, då
elden redan slukade hans boning. Han ställde sig som en
mur framför ännu oförtrampade tegar, seende härjningen fram-
för sig. Under dylika förhållanden måste hjältemod väckas i
själen, hvilket. så väldigt ökar armens kraft.»
Det var emellertid under dessa gränsstrider, som allmogen
framstod som den segrande eller besegrad och det må sägas,
att det var inte blott männen, som togo till vapen, när det
gällde att försvara hemmets tegar. Smålandstöserna voro inte
rädda för att lägga pil på båge och skjuta in i fiendehopen;
ja de satte en ära i att inte vanslägtas från Blenda, den rykt-
bara sköldmön från Värend, hvilken i gråa forntiden med
öfriga värendskvinnornas hjälp nedgjorde en hel dansk här.
År 1612 började ändtligen krigsmakten ordnas i Småland,
som då fick en fältöfverste, Nils Stjernsköid, och omkring
1620 hade Småland redan tre regementen, nämligen Smålands
ryttare, Smålands första regemente till fot och Smålands andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
