Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Vapenbröderna från Värend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- II -
och en för sig, vara ovanligt kraftfulla och i besittning af en
beaktansvärd ihärdighet. Ja, det var inte utan, att man i
granngårdarne började tala om denna trio och visst är, att mer
än en bondson tyckte, att det allt skulle vara ett bra kap, om
han kunde knipa till sig Elsas hjärta och få henne till hustru,
när han en gång skulle ärfva gården efter farsgubben.
Men de brände allt sina kol förgäfves, de som hade dessa
funderingar; ty Elsas hjärta var för länge sedan bortgifvet.
Det hade hon skänkt bort redan innan hon var giftasvuxen,
åt Helge, en af hennes lekkamrater och när hon var så gam-
mal, att hon verkligen kunde tänka på att giftas, tog hon inte
tillbaka sin gåfva. Hon tyckte lika mycket om Carl, som hon
tyckte om Helge och hon kunde inte neka till, att hon hellre
såg på Carl, emedan denne var längre och ståtligare än Helge;
men Helge hade en gång fått hennes löfte, och hvad hon
hade lofvat, det stod hon vid.
Och så blef det uppgjordt mellan Helges och Elsas för-
äldrar, att deras barn skulle förenas och när bröllopet stått
skulle Kårestads och Björnamos små ägor slås ihop och de
gamla skulle då få ett undantag och lefva tillsammans i en af
stugorna.
Så stodo sakerna, när grefve Per Brahe på konungens
befallning rekryterade sitt rytteri för att föra det öfver till
Tyskland.
Carl Frisk anmälde sig hos grefven och blef äfven antagen
som ryttare och anlände en afton till häst och iklädd sin
uniform till Kårestad, hvarest Elsa för tillfället var.
Nu fingo såväl Elsa och Helge som dennes föräldrar stora
ögon, må tro, när de fingo se, hur ståtlig Carl såg ut i sin
gula vapenrock och hur hans häst kråmade sig under honom.
- Guds fred vänner! utropade han och drog ur skidan
sitt stora slagsvärd-, med hvilket han skyldrade. Nu är det
slut med att sitta hemma i stugan! Jag följer med de andra
ryttarna till Tyskland för att klappa om papisterna!
- Har du låtit värfva dig, Carl! utropade med förvåning
Helge och Elsa på samma gång.
- Jo, jo, så är det! Det skulle väl den lede gå här och
se på, hur än den ene, än den andre af pojkarna och, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
