Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Vapenbröderna från Värend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 13 -
- Är du trött, frågade Elsa förvånad.
- Nej, viss inte trött; men jag har något att säga dig
och man talar bättre, när man sitter, än när man går tycker jag.
Elsa satte sig ned vid stättan och Helge tog plats vid
hennes sida.
- Nå, hvad vill du? frågade hon, sedan hon förgäfves
väntat några ögonblick på, att han skulle börja tala.
.- Carl såg allt bra ståtlig ut i sin vapenrock, sade då
Helge.
- Ja, det gjorde han, menade Elsa.
Helge blef åter tyst en stund.
- Det är nog många smålandspojkar, som nu lyssna till
vår nådige konungs kallelse och låta värfva sig af grefve Per.
- Skam, om inte så vore.
- Elsa! utropade Helge. Elsa! Skulle du vilja, att äfven
jag läte värfva mig af grefve Per för kriget?
- Är jag inte en Värendstös, efter du frågar så?
- Gud signe dig, Elsa! Jag misstog mig inte på dig!
Nu skall kungen få en ryttare till! Jag låter värfva mig i
morgon! Vi gifta oss, när kriget är slut!
- Det blir väl bra med giftas, svarade Elsa allvarligt.
Glöm blott inte, att du är en Värendspojke, när du kommer
ut till Tyskland. Blir du kungens ryttare, vill jag, när kriget
är slut, hellre mottaga budskapet om din ärofulla död än mot-
taga dig själf lefvande, men utpekad för feghet!
- Var lugn, Elsa! Jag vet min plikt! Få vi inte hvar-
andra här på jorden, så förenas vi där uppe!
Han pekade upp mot den klara vårhimmeln.
De fortsatte nu vägen till Björnamo. . Nu var den tryckta
stämningen försvunnen. Helge var glad och munter samt
talade med lust och fröjd om sitt blifvande krigarlif och ut-
målade i ljusa färger, hur glada de skulle träffas efter kriget
och hur ståtligt deras bröllop då skulle bli.
Elsa hörde på och inlade ett och annat ord, under det
att hon med välbehag såg på Helge, hvilken, sanningen att säga,
blifvit henne betydligt kärare, sedan han tillkännagifvit henne
sitt beslut att följa Carls exempel och låta värfva sig bland
grefve Per Brahes ryttare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
