Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Pistolsmedens dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____ 2 5 –
den feghjartade alltid mycket förr än den tappre kunde såras
eller dödas.
A. upphängde därför sin värja tillika med det under värj-
knappen funna papperet såsom en relik för sig och sina efter-
kommande. -
Vi hafva inflickat denna beskrifning här för att visa, hur
bedrägeriet spelade in i denna sak och för att skydda den
hederlige Josef Meijer mot misstanken att förfara bedrägligt
möt sina kunder, hvilka voro uteslutande katoliker; ty det
kunde inte hända Meijer, att han sålde ett vapen till en man,
som ej bekände sig till katolska .religionen.
Det var ett allmänt gängse tal, att Josef Meijer härdade
sina vapen, så att de, hvilka köpte sådana af honom, blefvo »hårda.»
Och detta tal var sannt så till vida, att pistolsmeden verk-
ligen trodde sig härda pistolerna. Något bedrägeri förelåg så-
ledes inte här, alldenstund tron på en undergörande kraft be-
själade Meijer.
Det är nämndt, att ingen pistol utlämnades till en köpare,
utan att pistolsmeden själf behandlat vapnet i det rum, dit
ingen af hans medhjälpare och ännu mindre någon främling
tilläts inträda utan hans särskilda tillstånd.
Detta rum tarfvar sin beskrifning.
Det afskildes från verkstaden medelst en dörr, som alltid
hölls stängd. På denna dörr var anbragt en klocka, i hvilken
den, som önskade tala vid mästaren, måste ringa för att komma
in. Stundom öppnade då Meijer dörren genast, men stundom
kunde den honom sökande få vänta länge, innan han blef
insläppt. Då sistnämda förhållande inträffade, visste man, att,
Meijer var sysselsatt med att härda vapen.
Rummet var ganska stort och företedde vid första anblic-
ken intet anmärkningsvärdt. Det såg helt enkelt ut som en
handtverkares verkstad för finare arbeten.
Det enda, som var anmärkningsvärdt, var, att fönster-
luckorna alltid voro tillskrufvade för fönstren till rummet, hvilket
därför städse måste lysas upp af en lampa.
Den noggranne iakttagaren såg dock, att rummet var af-
balkadt medelst en länga, i hvilken flera små och stora dörrar
voro inpassade.
Hjeltekonungen. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
