- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
47

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Carl Frisk i jungfruburen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 47 -

- Tack, ädle fader!

- En ung officer, ej en gemen man! Jag tycker mig i
denna händelse se Guds finger. - Han skall göra det, pater!
tillade han med en förtrolig blick åt munken.

- Stor är Herrens nåd öfver detta hus I svarade patern
läggande sina armar i kors öfver bröstet.

Mäster Josef fortfor:

- Den unge officeren skall vårdas på det omsorgsfullaste,
min dotter, och låter den allsmäktige lifsgnistan åter flamma
upp hos honom, skall han kanske ....

- Tystnad! varnade munken.

- Skall han kanske, fortfor likväl mäster Meijer, rikta
den helgade pistolen mot kättarkungens bröst.

- Tystnad! förmanade munken åter.

- I bjuden tystnad, vördade fader, sade mäster Josef;
men inför mitt hus folk har jag inga hemligheter. Vi äro alla
goda och trofasta katoliker och alla skola vi förstå, att den så-
rade offfcern blifvit förd till mitt hus på en högre makts be-
fallning. Vapnet är härdadt och välsignadt, mannen, som skall
trycka af kulan mot Gustaf Adolfs hjärta, har himmeln sändt
mig. I dag gästar Gud mitt ringa hus.

- Amen! mumlade munken.

Jungfru Frida hade synts mycket orolig under detta tal.
En viss obeslutsamhet kunde läsas i hennes drag och en upp-
märksam betraktare kunde inte undgå att märka, att hon ut-
kämpade en inre strid med sig själf.

Detta märkte äfven pater Myosotis, ehuru han inte kunde
förklara orsaken till densamma.

Några sekunder, sedan mäster Meijer upphört att tala, fort-
for denna strid i jungfruns själ. Men hastigt syntes hon åter
bli herre öfver sina sinnen och med svag men fast stämnia
sade hon:

- Fader!

- Ja, mitt barn.

- Förlåt mig!

- Jag har intet att förlåta.

- Du vet inte . . .

- Hvad?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free