Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Carl Frisk i jungfruburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 49 -
late dig, flicka, att du genom att hitföra en kättare skändat
mitt hus!
- Förlåt mig, fader!
- Nej!
- Han är illa sårad och behöfver vård.
- En kättare är ej värd någon vård! Guds död!
- Han är en människa, såsom vi alla!
- Tig, flicka! röt pistolsmeden, och innan någon kunde
hindra det, ryckte han till sig en slägga samt tog ett steg
framåt.
- Heliga Maria! Hvad ämnar du, fader! utropade jung-
fru Frida ångestfull och fattade om hans ena arm.
- Ur vägen, flicka!
- Hvad vill du göra?
- Släppp min arm!
- Nej!
- Släpp mig fram!
- Nej, fader! Jag fruktar, du har ett brott i sinnet.
- Ett brott? Nej, jag skall skipa rättvisa och knacka
in skallen på den kättarhunden, som du i din obetänksamhet
och enfald fört hit under mitt tak!
- Jesus, Maria! Hjälpen mig att stilla min fars vrede!
- Bort!
- Hjälp mig, pater, i Guds moders namn! Hjälp mig att
rädda min far från att i vredesmod suddla sina händer med
oskyldigt blod.
- Ha, ha, ha! skrattade pistolsmeden utom sig af vrede.
Oskyldigt blod! - Kättarblod är det! Släpp mig fram, att
jag må skicka den hunden till skärselden!
Han ryckte sig loss från henne och skyndade mot trappan
till högan löftet.
Men jungfru Frida skyndade blek af förfäran efter och
lyckades springa om sin i sin vrede vildsinte far och ilade
förbi honom uppför trappan samt ställde sig framför dörren
till höganloftsburen, bredande ut sina armar, att hon bildade
ett kors.
Efter henne kom pistolsmeden, hvilken hack i häl följdes
af patern och gesällerna.
Hjeltekonungen. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
