Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V. Pater Myosotis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. V.
Pater Myosoyis.
Jungfru Frida kunde ej förstå orsaken till sin fars förändrade
sinnesstämning emot den sårade svensken. Visserligen in-
såg hon, att pater Myosotis intalat honom förbarmande mot
den sårade; men hon förvånade sig lika mycket öfver, att
patern kunnat blifva vänligt stämd mot kättaren, som att hennes
far i detta hänseende tagit skäl. Något underligt måste hafva
inträffat i hennes fars inre rum under hans samtal med patern;
och huru denne senare, hvilken annars närde mot kätterne en
hätskhet, som inte kände några gränser, kunnat fatta sådan
ömhet för den sårade svenske krigaren, kunde hon inte ut-
grunda. Visst var emellertid, att patern omstämt hennes fars
sinne till den sårades fördel, det förstod hon granneligen.
Pater Myosotis var, som förut är nämndt, en domini-
kanermunk.
Medeltidens störste ordensstiftare voro den helige Fran-
ziskus (död 1226) och den helige Dominikus (död 1221),
hvilka voro samtida och liksinnade bragte sina ordnar, som
de kallade franziskaner och dominikaneordnarne redan under
sin lifstid högt i rop. Franziskus lade synnerligen vigt vid
frivillig fattigdom.
Han fordrade icke blott, att den enskilde klosterbrodern
skulle afsäga sig sin enskilda egendom, utan äfven att klostren
inom hans orden skull vara fattiga. Han ville, att hans an-
hängare skulle lefva det torftiga lif, som Kristus och hans
apostlar lefde, och genom predikande och exempel föra den
Hjeltekonungen. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
