Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 88 -
satt tyst och blickade in i hans stora, djupblå ögon, tänkte
hon:
?- Den mannen kan ej tala osannt . . . men likväl. . .
Han är en kättare - han är en förtappad, tillade hon.
Hon kände sig så underlig till mods. En för henne förut
obekant rörelse i hennes bröst gjorde henne orolig och hon
ville bekämpa denna rörelse, hvilken likväl föreföll henne vara
allt för ljuf, för att hon skulle kunna våldföra sig på den-
samma.
Hon förstod ej denna rörelse, hon kände blott, att den
var underbar, men gissade inte, att den var första gryningen
till hennes första kärlek, som äfven skulle bli hennes enda.
Och hur underligt! - Sedan denna känsla uppstigit i
hennes hjärta, talade hon inte vidare med Carl om religionen,
utan lyssnade i stället med välbehag till hans fortsatta beskrif-
ningar på sitt fädernesland och på folket uppe i Sverige. - Han
talade om konung Gustaf Adolf och hon hörde på utan att
afbryta honom. Han talade om Helge Stål och hon tyckte,
att äfven han borde vara hennes vän. Han talade om strider
och bragder och hon tyckte sig i inbillningen se honom främst
af alla störta med dödsförakt mot fiendehopen och anställa
nederlag bland dem; men hon tänkte inte på, att dessa hopar
måhända utgjordes af män tillhörande hennes trosbekännelse.
Hon såg blott i tankarne Carl segra och därmed var hon nöjd
och belåten.
Nar han talade om de svenska skogarna, hvilka voro evigt
gröna, antingen sommarsolen varm och skön blickade ned på
dem, eller mörka snömoln vältrade fram öfver dem och strödde
i deras kronor sina hvita flingor, höjdes hennes bröst och det
föreföll henne, som om hon inandades den balsamiska doften,
som ångar ut från de härliga barrträden.
När han beskref för henne folkets lekar och nöjen vid
midsommartid kring majstången i det gröna och barnens dans
kring julgranen under högvintern i de fridfulla och då rikt
upplysta stugorna, tjusades hennes sinne och en önskan upp-
stod hos henne, att en gång få se allt detta.
När han omtalade för henne, hur kraftiga de svenska
mannen och kvinnorna äro och hur nöjda och glada de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
