Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Scener ur klosterlifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu träffade grefven af Würtemberg anstalter till en
allvarlig reform af detta kloster. Men nunnorna funno för godt
att förekomma detta försök och deras oförsynthet ledde dem
till en sällsam utväg.
De uppträdde nämligen själfva såsom anklagare och påstodo,
att de fem nunnorna från Pforzheim under sitt vistande
i Gnadenzell förslösat klostrets alla förråd och därigenom
bringat dem själfva i den yttersta fattigdom.
De glädjebetygelser, de yttrat vid dessa främlingars afresa,
hade blifvit misstydda af deras ovänner. De utbådo sig tillika
en annan mera förståndig och mera måttlig föreståndare,
emedan klostrets belägenhet gjorde en sådan högst nödvändig.
Denne borde likväl icke vara af deras kön, emedan de af en
kvinna endast hade att befara afund och despotism. De föreslogo
därjämte till denna plats en viss Meier från Zürich, en
man, som stod i stort anseende för sin lärdom, men som
föröfrigt redan var gammal och af en svag och eftergifvande
karakter.
Nunnornas förslag behagade grefven, hvartill förmodligen
några af deras vänner vid hofvet bidrogo, livad de kunde.
Meier flyttade således till Gnadenzell i egenskap af
uppsyningsman. Men nunnorna spelade den gamle mannen mångfaldiga
elaka spratt och gjorde i sina celler allt, hvad de behagade.
Han företog sig väl i början att ofta visitera, men
nunnorna satte gamla krukor och fat i klostergången och när då
Meier steg upp för att anställa visitation, stupade han och gaf
genom det buller, han därigenom åstadkom, nunnorna redan
på afstånd tillkänna sin ankomst.
Nunnorna röjde då undan, det han inte borde se, och
följaktligen fann han i deras celler ingen anledning till
förebråelse.
Omsider insåg han, att hans visitationer voro fruktlösa,
inneslöt sig hela dagen i sin cell, skref och läste krönikor,
under det att hans underhafvande lefde alldeles som förut,
endast med den skillnad, att de under sina nöjen måste undvika
allt för mycket oväsen.
När grefven af Würtemberg blef underrättad om fruktlösheten
af alla sina dittills tagna mått och steg, ville han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
