Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IX. Zerbst undergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därefter lade profossen kedjorna på honom, tog afsked
af honom, bad om föråtelse för all tillfogad oförrätt och vände
sig därpå till lansknektarne och bad dem icke harmas på
honom därför, att han förmanat och fört till döden en af deras
kamrater, emedan han varit tvungen att göra det för
regementets heders skull. Vidare sade han dem, att de nu hastigt
borde expediera den arme mannen.
Därefter ställde han den olycklige tjugo steg framför leden,
blottade öfre delen af kroppen, slog honom tre slag på högra
axeln i namn faders, sons och den heliga andes.
Slutligen vände han honom med ansiktet emot spjuten
och sade:
— Arma människa, gå nu på tappert!
Med ett häftigt språng måste nu den olycklige störta sig
emot spjuten.
Soldaterna kommo några steg emot honom för att med
så mycket större eftertryck ränna spjutet i bröstet på honom.
Då intet tecken till lif mera syntes, föllo alla på knä och
gjorde en kort bön till tröst för den afrättades arma själ.
Därefter ställde soldaterna sig på ett led och marscherade tre
gånger omkring liket. Skyttarne sköto tre salfvor och slöto
en stor cirkel med lanciererna. Profossen ställde sig i cirkelns
medelpunkt och tackade för den goda ordning, de iakttagit.
Liket kastades sedan i en grop och soldaterna marscherade
därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
