Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. X. Drabbningen vid adelsgodset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helst skulle han i detta ögonblick hafva velat undvika
strid; men han vågade hvarken taga en omväg eller vända af
fruktan att få fienden i ryggen.
Han gjorde därför halt och undersökte på en höjd tyskarnas
ställning, hvarefter han höll rådplägning med sina generaler
och aftalade med dem planen till angreppet, hvilket han
beslutat göra.
Angreppet skedde äfven, men afslogs modigt af de kejserlige.
Från ett batteri, som de uppställt emellan tvenne
Skogsparker, gåfvo de kejserlige en mördande eld på svenskarnes
högra flygel samt utbredde död och förödelse i deras led.
Men sedan svenskarne hämtat sig från första bestörtningen,
anföllo de detta batteriet med mycken beslutsamhet och intogo
detsamma genom storm efter en hel timmes strid och stor
manspillan.
Därmed var drabbningen ej på långt när afgjord, ty de
slagna flydde ej, utan drogo sig allenast tillbaka till
reservtrupperna och slöto sig till dem.
Gustaf Adolf sökte väl att kringgå dem, men han lyckades
ej däruti.
Denna oberäknade omständighet gjorde för dagen slut på
striden.
Knappast hade artilleriet upphört att spela, förrän de
kejserliga, hvilka voro lägrade liksom på en amfieteater, antände
en mängd vakteldar, hvilkas glänsande och likformiga sken
gaf åt höjden en förtrollande anblick, som ganska mycket
afbröt emot svenskarnes sorgliga bivuak, där soldaterna i saknad
af eld måste hvila i mörkret och endast höra de sårades
jämmer omkring sig.
Blott ett ringa antal af de beklagansvärda krigarne kunde
slå bort tankarne på den inbrytande dagen och öfverlämna sig
åt sömnen.
De flesta försatte sig i tankarna hem till det älskade fäderneslandet
till sina släktingar och vänner; och tanken på, att de
måhända aldrig mer skulle återse dem utan på det ställe, där
de nu lågo bivuakerade, möjligen nedskjutas af en öfvermäktig
fiende, sänkte dem i djup bedröfvelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
