Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XI. Kapten von Creutz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____ T /f O ____
Då hade han med blödande hjärta gifvit sig till arméen
och ej sedan visat sig i sin hemtrakt, men utmärkt sig för
tapperhet och dygd på olika platser inom Tyskland. - För
tillfället låg hans skara tillsammans med svenskarne i Werben.
Fram på dagen knackade någon på dörren till Jakobs
rum i ena slottsflygeln.
Jakob var inne och skyndade sig att öppna dörren, då
han till sin glada förvåning fann, att det var löjtnant Werner,
som kommit.
- Guds frid, käre Jakob. Det var länge, sedan jag såg
ert ärliga ansikte.
- Gud tröste mig! Det är löjtnant Werner!
- Ja, ja! Så är det! - Jag kommer från Werben för
att tala med baron och jungfrun.
- Få vi lukta krutrök här ?
- Det är troligt! Anmäl mig!
- Ja, herr löjtnant. Men säg mig först, om min son
är vid lif.
- Det är han.
–Och förhåller sig bra?
- Ja, gamle Jakob, han är min raskaste gosse.
- Gud välsigne er för det ordet, herr löjtnant!
Han gick för att anmäla löjtnanten för baronen och jungfrun
och under tiden såg Werner ut på borggården och till parken,
sammanträngande inom sitt bröst de många minnen, som åter-
seendet af de kära platserna upplifvade. - De voro glada,
dessa minnen - utom ett: Minnet af den dag, då han af
baronen blifvit afvisad, därför att han dristat sig att begära sin
förnäma bardomsväns hand.
Efter en stund kom Jakob tillbaka och hämtade löjtnant
Werner, hvilken blef införd i ett litet kabinett, där familjen
ofta plägade samlas. - Där fann han nu jungfru Maria och
hennes far; den förra vackrare än någonsin, den senare betyd-
ligt ålderstigen i jämförelse med, livad han var, då Werner
såg honom sist.
Det gafs emellertid ej tid till betraktelser, ty baronen gick
emot honom, räckte honom sin hand, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
