Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 151 -
stånd. - Torka bort dina tårar, mor! Din Annchen skall nog
veta att slå sig fram i världen - och - - - skulle kraf-
terna svika mig, så tror jag som sannt, att en ängel skall lossa
mina jordiska band och föra min själ dit upp i den himmelska
lustgården, där det är evig vår och evig frid!
Mor Karin suckade; hon tycktes vara hemfallen åt särdeles
dystra tankar.
Aunchen lämnade det allvarliga ämne, hvarom hon nyss
talat och sysslade med något i stugan, gnolande på en visa:
Se, hur sommarsolen strålar
Från den azurblåa pell
Och i guld och purpur målar
Skog och ängar, slott och tjäll.
Löfven dallra, furan susar,
Bäcken porlar fri och lätt,
Västerns purpur ögat tjusar,
Myggen dansar högt och tätt.
Göken gal i skogens gömma,
Trasten sjunger för sin brud,
Vällukter ur blomstren strömma
Pryntade i högtidsskrud.
Allt är frid i sommarkvällen! -
Tjusande och underskön
Höjes emot himlapellen
All naturens milda bön.
När hon slutat att gnola denna sång, sade hon hastigt
och liksom erinrande sig, att bon glömt berätta det:
- Vet du af mor, att prosten i söndags fått bref från
löjtnant Werner?
- Nej! - Hvar är han ? ’
- I Werben.
- Så nära!
- Ja, de våra ligga nu i samma läger som svenskarne.
- Åh, göra de det.
- Han har berättat i sitt bref om förfärliga strider, som han
varit med om, fortfor Annchen. - Han har bedt prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
