Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 159 -
- Din kärlek gör dig bitter, Maria, men jag är van vid
din bitterhet, svarade baronen kärft. - Har du uågot mer att
säga ?
Då smög sig jungfru Maria till sin fars bröst, sägande:
- Förlåt mig, min gode far. Ifvern har förledt mig till
häftighet. Hvar och en har sin stolthet. – - Du vet ju i alla
fall, att jag älskar dig som en god dotter? - Vet du inte
det, far?
- Jo, mitt barn; och jag hoppas, du af dotterlig under-
gifvenhet måste vinnlägga dig om att kväfva den kärlek, som
jag inte kan gilla.
- Det kan jag inte, min far, svarade jungfru Maria och
steg upp. Det kan jag inte. I hjärtat är jag för alltid Gustaf
Werners brud och min hand skänker jag till honom eller
till ingen I
När mor Karin ute i hvardagsstugan hörde dessa sista ord,
ryckte hon hastigt till och hennes kinder bleknade. Hon
släppte, hvad hon hade i händerna och gick fram emot dörr-
öppningen till heldagskammaren, dit hon slutligen dristeligen
steg in, då hon hörde, att samtalet inte fortsattes.
- Milde Herre Gud, tänkte hon, skall då straffet drabba de
hjärtan, som ej veta af skuld . . . Nej, det får ej ske . . . Jag
vill, jag måste tala . . . Ja, jag måste I
Nu var hon inne i helgdagskammaren och bad att få
tala vid baronen, hvilken kände sig illa till mods vid denna
begäran och i synnerhet plågades af de underliga blickar, som
gingo ut ur Karins ögon och liksom tvekande sökte honom.
- Hvar är Annchen, mor Karin? frågade jungfru Maria.
- Jag vet inte så noga, svarade gumman; men inte är
hon väl långt härifrån.
- Jag går ut till henne, jag får väl reda på henne.
- Gör det, mitt barn. Men gå inte långt ifrån stugan.
Detta hem ligger visserligen afsides, men i krigstid kan man
inte kalla sig säker någonstädés.
- Nej, min far, jag håller mig alldeles invid stugan.
- Gör det!
Jungfru Maria lämnade helgdagskammaren och passerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
