Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nådig herre! Jag hörde nyss, hur sträng och kall ni för-
bjöd er dotter att älska den man, för hvilken hennes varma
hjärta klappar.
- Hvad nu? Du vågar ...
- Nådig herre! Ni var för stolt att fläcka edert blod
genom en förening . . .
– Tig! Inte ett ord mer om detta! - Var detta din
fruktan ?
Rif ej upp gamla sår, Karin.
- Nådig herre! Äfven jag har en dotter, min Annchen.
Äfven hennes hjärta klappar af kärlek, och vet: För samma
föremål, som eder dotters slår. - Men, arma barn, hon är
inte älskad, hon, så varmt tillbaka. Min stackars Annchen är
fattig och ringa, hon, och kan inte täfla med den mäktige
ädlingens dotter.
- Annchen älskar Werner, säger du?
-Ja!
Hjeltekonungen.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
