Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII. Skogstorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- x63 -
det i mitt hjärta, nådig herre, då jag tänkte på de båda barnens
olika lotter i lifvet! - Det var en gruflig tid! - Var det
Guds straff, som drabbade mig?. . .
- Är det slut nu?
- Nej!
- Nå, gå på då! sade baronen likgiltigt.
- En kväll, fortfor Karin, då jag varit till kyrkoherden
för att bikta mig och begaf mig på hemvägen genom skogen,
såg jag, hur elden sträckte röda eldtungor upp öfver trädtop-
parne. - Det var en gård, det stolta Zauberfels, som brann . . .
Jag skyndade dit. . . Allt stod i lågor! - Allt var förvirring
på gården! . . . Med egen lifsfara räddade jag ert barn och
förde det hem till mig.
- Jag vet det där och jag har ju tackat er en gång därför.
- Tackat! - Ja, det har ni gjort... Ert slott blef
räddadt. Det brann ej till grunden och ni kunde med lätthet
bygga på det igen . . . Men er gemål dog kort efter branden
tillföljd af den skrämsel, hon erfarit.
- Hvarför tala om allt detta, jag vet det ju, jag vet
det ju!
- Ni vet det? - Ja, ni vet! - Men ni vet inte
allt! ... Ni vet inte, att den låga kojans dotter bär ert namn,
under det att den flickan, som föddes i det gyllne gemaket på
Zauberfels, har namnlös vuxit upp i detta låga tjäll!
- Hvad säger du, kvinna?
– Ni vet inte, att denna hand har skiftat ödets lotter!
- Helige Gud!
- Ni vet inte, att det arma barn, som er brottslighet
korat till sorg och nöd, nu lefver i öfverflöd och glädje, under
det att hon, hvars vagga glansen och lyckan vårdade, fick nöd
och tårar till sin arfvedel.
- Nej! Nej! Det är ej sannt! Du vill blott pröfva
mig, Karin!
- Det är sannt, herr baron! Människan ljuger ej, då
döden klappar på den bräckliga kroppshyddan och då det plå-
gade samvetet längtar efter ro! Jag har utbytt de båda barnen.
- Guds död, usla kvinna! Du skall få ditt straff! ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
