Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XV. Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 197 -
- Ja, hvem skall kunna föra ordet och tolka våra känslor
för våra älskade ryttmästare!
- Jag föreslår, att vi bedja löjtnant Werner göra det.
Han talar lika bra, som han slåss, sade Rapp.
- Må vi bedja honom då.
Rapp och Gäck gingo fram till Werner och bådo honom
tala i truppernas namn.
Han lofvade det.
I detsamma kom kapten von Creutz liksom af en hän-
delse från andra sidan af lägret och nalkades dryckeslaget.
Nu voro grefve Brahe och ryttmästarne Stål och Frisk
framme vid bordet, där de mottogos af skallande hurrarop af
sina trupper.
Då fattade löjtnant Werner en ölsejdel och äskade ljud
samt sade, ställande sina ord till Helge Stål och Carl Frisk:
- Herrar ryttmästare Stål och Frisk! De skaror, hvilkas
chefer I aren och hvilka mer än en gång med eder i spetsen
hafva skördat lagrar uppå stridens fält, bringa genom mig eder
sin tack och sin hyllning för den nya lager, som I i går genom
edert mod beredde Smålands ryttare och deras tyska gelikar.
Vi hafva alla lärt känna och älska er; och med glädje och
tillförsikt vilja vi följa eder, hvarthän det än bär på stridens
fält. Vi tyskar ha lärt oss att beundra svenskarne och vi äro
glada och tacksamma för, att vi nu få kämpa i svenska led
och under svenskt befäl. Ryttarne från trakten kring Werben
och Zauberfels skola täfla i kraft, mod och uthållighet med de
småländska ryttarne! - Lefve våra ryttmästare Helge Stål och
Carl Frisk!
Han höjde sin bägare. Manskapet höjde sina och alla
dryckeskärlen tömdes, hvarefter ett kraftigt hurrarop dånade
öfver fältet,
Helge Stål och Carl Frisk svarade enkelt och flärdlöst.
De voro inte talare, men soldaterna förstodo dem ändock.
Till sist föreslogs en skål för chefen för hela det små-
ländska rytteriet, den tappre och ädle grefve Brahe.
Talaren sade till denna skål:
- Herr grefve! Upp till er blick, som med lugn, men
dock eldig möter hvarje fara, skåda alla edra män tryggt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
