Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII. Förrädarens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 229 -
Gossen var äfven en förklädd flicka. Det var Annchen,
hvilken så mystiskt försvunnit från sitt hem.
Den goda flickan hade utfunderat en plan, genom hvilken
hon trodde sig kunna, om inte rädda jungfru Maria, åtminstone
upptäcka, hvar hon fanns.
Och dock var det inte för jungfru Marias egen skull, som
hon spanade. - Hvem skulle också kunnat begära något så-
dant? - Hon visste ju, att Maria Pantzar var hennes rival. -
De älskade ju båda samme man; men han älskade Maria, den
rika och förnäma Maria Pantzar, under det att den stackars
Annchen blef af honom betraktad blott som en vän.
Men hon, den ädla flickan, älskade Gustaf Werner för
högt, för att hon inte skulle vilja skydda honom mot sorgen.
Sorg skulle det bli i hans bröst, då han fick veta, att hans
älskade var bortröfvad. - Annchen hoppades att kunna åter-
finna Maria - åt honom.
Och när hon gjort detta, tyckte hon, att hon skulle vilja
dö. - Hvad hade hon också mera att lefva för? - Han var
ju för alltid förlorad för henne. Men hon ville se honom
lycklig och skulle känna sig tillfredsställd, om hon kunde blifva
en medelbar orsak till hans lycka.
Liksom det i naturen nalkades till afton, skred det till
afton i den arma flickans bröst. Knappast trängde sig genom
dunklet i hennes hjärta en enda stråle för att gjuta sin afskeds-
glans på de späda rosorna på hennes kinder. - Deglada ljuden
i hennes hjärtas sånger hade tystnat och blott återljudet af
hennes suckar tonade vid purpurkällan i hennes bröst som en
stilla svanesång.
Arma flicka!
Och likväl tyckte hon, det kändes så ljuft, så svalt och
skönt i hennes hjärta, där oskulden rest sitt tempel.
- Snart skall du få hvila dig, mitt arma hjärta, hviskade
hon. - Ja, jag känner det, och jag är tacksam mot försynen
därför. - Dock - ingen hvila, förrän jag hunnit mitt mål,
förrän jag funnit Maria, min älskades brud. - Ja, jag vill
kämpa med det svarta öde, som med djäfvulskt svek röfvat
från Gustaf lifvets bästa skatt. - Väl är jag svag till kroppen,
men i mitt hjärta bor en kraft och ett mod, som skall komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
