Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII. Förrädarens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Hvad vill du?
- Ja, hör på, pojke! Jag ger dig penningar, så kan du
springa bort och hämta maten.
- Gärna skulle jag göra det annars, men nu är jag
mycket trött och det skulle ta lång tid, innan jag skulle hinna
gå vägen fram och åter här emellan och marketenteriet vid
Zauberfels. Vågar du inte anförtro vakten åt mig, så är det
bäst, att vi skiljas åt. - Farväl.
Han gjorde åter min af att gå.
Men då ropade mannen åt honom:
- Nej, håll då, pojke!
- Hvad vill du?
- Om jag blott kunde lita på, att du blef troget kvar
här, så ...
- Det kan du. - Gå du, men dröj inte länge med
maten, ty jag är hungrig som en varg.
Karlen ställde geväret ifrån sig, sägande:
- Nå, jag vill tro dig då! Kapten kan inte begära, att
jag skall svälta ihjäl. - Håll vakt ordentligt här i mitt ställe.
Jag skall inte dröja borta lång stund.
- Var lugn du, jag skall nog vakta din dufva, svarade
Annchen och gick fram till stugan samt tog geväret.
Karlen gick sin väg; men han tycktes inte vara rätt ense
med sig själf, ty han såg sig oupphörligen tillbaka.
Annchen var öfvertygad om, att jungfru Maria var in-
spärrad i den mossbelupna stugan och hon brann af begär att
få gå dit in; men hon tordes det inte ännu, emedan hon
fruktade för, att karlen ännu observerade henne från skogen.
Han hade varit så tveksam, att det inte vore troligt, att han
gått direkt till Zauberfels’- marketenteri, utan att först gjort sina
observationer på sin ställföreträdare.
Annchen fann det därför rådligast att ännu en god stund
synas likgiltig och sorglös. Men hon beslöt inom sig själf
att snarast möjligt undersöka, om jungfru Maria var i hyddan
eller ej. Var hon inte där, ämnade Annchen genast skynda
därifrån ensam. Men om jungfru Pantzar verkligen var in-
spärrad i kojan, ville hon taga henne med sig på sin flykt.
När en stund gått till ända, började hon sjunga, anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
