Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII. Förrädarens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 241 -
- Så res då in i evigheten, lymmel! svarade kaptenen och
sköt af pistolen. Men i detsamma gick skottet i Annchens bössa
äfven af och träffade kaptenen, hvilkens kula träffat Annchen,
som blödande sjunkit ned på knä.
- Ve, alla djäflar! - Hjälp! - Jag är sårad! - Jag
dör! stönade kaptenen.
- Hvad har jag gjort, hviskade Annchen, hvars blek-
nande ansikte sjönk ned emot barmen, ur hvilken blod sipprade
och färgade hennes dräkt.
- Du är sårad, Annchen, sade jungfru Maria förtviflad.
- Nej, nej - det är inte farligt, svarade hon. Skynda,
hjälp mig, hjälp mig hem till mor!
Fröken Maria hjälpte henne upp och stödde den bleka,
till gosse klädda flickan, hvilken stönande stapplade vid hennes
sida några steg framåt. - Men snart måste hon öfvergifva
försöket att leda den sårade hem. Hon förmådde inte föra
henne framåt.
- Du blir allt blekare och blekare, Annchen, sade hon,
låt oss hvila här en liten stund.
- Ja, svarade Annchen matt, låt mig sätta mig här.
Jungfru Maria ledde henne fram till ett träd, där hon lät
henne sätta sig och luta ryggen emot stammen.
- Du blöder, Annchen, sade jungfru Maria. Här finns
ingen källa, med hvars vatten jag kan tvätta ditt sår. Och
ingen finns, som kan hjälpa oss. - Har du svåra smärtor,
Annchen, du min goda ängel.
- Ängel, jag? svarade Annchen, under det en djup suck
arbetade sig fram ur hennes bröst och tårar strömmade ur
hennes ögon. - Nej, nej! Jag får inte räknas bland Guds
änglar, när min själ flytt från jorden. Jag får ej i oskulds-
dräkt med dem sjunga en evig glädjes lof!
- Dyra Annchen,e hvarför denna klagan.
- Ack, min hand, förut så ren, är nu fläckad af blod
och den fläcken sköljs ej bort af tårar. - Ett brott, ett mord
trycker min själ till jorden och en iskall rysning går genom
hjärtat vid tanken på detta brott.
- Dyra Annchen.
- O, min Gud! Kan ingen ånger försona min skuld!
Hjeltekonungen, 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
