Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVIII. Kardinal Richelieu och rikskanslären Axel Oxenstjerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 262 -
Af Oxenstjernas och Richelieus uppförande och gär-
ningar dömer man säkrast om deras egenskaper.
Oxenstjerna, kall i betraktelsen, mogen i omdömet, djup-
sinnig i slutsatser,^fÖredrog alltid det nyttiga framför det ly-
sande, det säkra för det ovissa.
Richelieu, rik i uppfinning, vidsträckt i omfattning, fintlig
på utvägar, har likväl, ehuru dristig och vågsam, vare sig
genom styrkan af sitt snille eller mångfaldigheten af utvägar,
sällan företagit något utan framgång.
Båda voro högsinta, men Oxenstjerna med en nedlåtenhet,
som icke minskade hans värdighet och Richelieu med ett
begär till företräde och utvärtes glans, som ökade antalet af
hans fiender och aldrig framlyste denna olikhet på ett utmärktare
sätt än vid deras personliga möte.
Båda voro ärelystna och älskade att styra; men Oxen-
stjerna med aktning för lagar och andras rättigheter, Richelieu
utan att tåla^eller vörda några band.
Äfven synes, såsom hade den förre varit mera angelägen
att förtjäna, den senare att höra beröm och det utan att sky
det mest öfverdrifna smicker.
Oxenstjerna förstod att bli stor under en^stor konung och
störst i bredd med flera verkligen stora män.
Richelieu tycktes bredvid sig icke lämna rum åt förtjänster
om icke på afstånd och såsom verktyg i hans händer.
Båda hafva dragit fram sina släktingar, men Oxenstjerna
hade därvid den förmånen att mindre ståta med det allmänna
omdömet genom befordringar till tjänster, hvartill hans när-
maste ansågos födda och hvartill man inte kunde neka dem
förtjänst.
Oxenstjerna ökade sin stora förmögenhet; Richelieu ska-
pade sig rikedomar, men båda utan förebråelse och låg egen-
nytta, och Richelieu hembar till sin konung en betydlig del af
hvad han genom dennes godhet hade förvärfvat.
Enkel i uppträdande, tarflig, men värdig i sin lefnad, god
make och fader, myndig men utan attyförödmjuka, allvarsam
i umgänge, uppriktig och ordhållig emot hvar man, aflägsnande
medtäflare, men utan förföljelse, glömmande och förlåtande,
ren i seder, gudfruktig utan skrymtan och öfverdrift, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
