Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXI. Slaget vid Breitenfeld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 3oi -
hans försök att sätta sig i förbindelse med de furstar, som i
februari 1631 sammanträdt till en konferens i Leipzig.
De tvekade lika mycket för uppenbar fientlighet mot
kejsaren som för det möjliga beroendet af utländsk makt.
Gustaf Adolf vidtog då andra utvägar.
Han kvarlämnade rhengrefven vid Landsberg, beordrade
Baudis mot de nya trupper, kejsaren sammadragit från Italien,
Ungern och södra Tyskland och ställt under Tiefenbachs och
Schaumburgs befäl i Schlesien och sände en grefve Ortenburg
till Berlin med yrkande att få besätta fästningarne Kustrin
och Spandau för att äga en tryggad reträttlinie i händelse af
motgång vid sitt tillämnade försök att rädda Magdeburg från
undergång.
Kurfursten afslog yrkandet och ville blott gifva konungen
en försäkran, att dessa fästningar skulle stå honom öppna i
händelse af olycka.
Konungen, som allt för väl förstod, att det skulle bli
kurfursten svårt att inför den segrande Tilly hålla detta löfte,
förnyade sin fordran genom Gustaf Horn och då ej heller
denne hade bättre framgång, ryckte konungen själf med en
stark, väpnad eskort mot Berlin.
Kurfursten kom honom med hela sitt hof till mötes utan-
för staden.
Men äfven nu möttes konungens önskan med afslag.
På inbjudning af kurfurstens gemål och moder inryckte
emellertid Gustaf Adolf på aftonen i staden, kvarblef där öfver
natten och fortsatte personligen underhandlingarna följande
dagen.
Då de ej heller nu tycktes leda till målet, förklarade
konungen:
- Min väg går till Magdeburg, till dess räddning, och
det icke för min, utan för den protestantiska kristenhetens
skull. Vill ingen hjälpa mig, välan, så tågar jag tillbaka, sluter
fred med kejsaren, som sannolikt icke skall vägra mig billiga
villkor, hvarefter jag sätter mig ned i fred och ro i Stockholm
och det med godt samvete. Men I skolen en gång på yttersta
dagen ansvara för er klenmodighet att icke våga understödja
evangelii sak. Till och med här i tiden skall denna egennytta ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
