Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXII. Würzburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 333 -
Ungefär en half timme förut och då alla stodo färdiga,
utsändes en löjtnant att med sju man undersöka porthvalfvet.
Dold af mörkret kom han till vindbryggan, hvilken han
till sin stora förvåning fann vara nedfälld; på inre sidan stodo
dock 200 kejserliga soldater på vakt.
Då dessa hörde och skymtade några rörelser utanför vallen,
ropade de och frågade efter lösen och namn.
- Jag är svensk! svarade löjtnanten och sprang dristigt
med sina få följeslagare upp på bryggan ropande tillika utåt
halfmånen:
- Kamtater! Skynden hit I Slottet är intaget!
Det lyckades honom att under en häftig skärmytsling för-
svara porthvalfvet mot de kejserlige, hvilka, bedragna af mörk-
ret, ingalunda kunde föreställa sig, att en så liten styrka vågat
anfalla dem.
Vid löjtnantens rop störtade emellertid alla de i bered-
skap stående regementena fram, somliga öfver vindbryggan,
andra på stormstegar klättrande öfver njurarna.
Striden blef häftig men kort, ty inom kort inträngde
svenskarne på själfva borggården.
Besättningen fortfor detta oaktadt med ett förtvifladt mot-
stånd, hvarigenom de stormande blefvo ännu mera uppretade
så att de slutligen började ropa »Magdeburger-pardon!» och
höggo ned allt, som hindrade dem att tränga fram.
Då sprang Lennart Torstensson fram och fattade den
kämpande Keller om lifvet och tog honom till fånga, på
samma gång skyddande honom mot soldaternas raseri och
med anförarens tillfångatagande slutade ändtligen striden.
Borggården var emellertid öfverströdd med fallna fiender,
däribland tjugu munkar, dels med, dels utan vapen.
Många hade kastat sig själfva på marken låtsande sig vara
döda för att rädda sina lif.
Sedan motståndet upphört, ilade soldaterna till plundring;
dock blef ingen kvinna våldförd, ingen man misshandlad,
men penningar och dyrbarheter borttogos utan försköning
och i rikt mått.
Efter en timmes tid befallde konungen, att plundringen
skulle upphöra och inträdde därpå själf i slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
