Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIII. Pokalklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. XXIII.
Pokalklang.
Konungen lät nu sin här gå i vinterkvarter.
Själf tog han sitt hofläger i Frankfurt am Main, som
efter en fredlig öfverenskommelse blef öfverlämnadt åt honom.
Han ville nu hvila ut och njuta af sina framgångar.
På mindre än ett år efter Stettins kapitulation hade hans
vapen utbredt sig öfver en stor del af Tyskland; den ena
segern och eröfringen hade nästan omedelbart följt efter den
andra.
I Frankfurt samlades ett lysande hof af riksgrefvar och
friherrar, fem själfständiga furstar och flera främmande sände»
bud, konungens egna krigare och statsmän och jämte dessa
Axel Oxenstjerna, konung Fredrik af Böhmen och Gustaf
Adolfs gemål, drottning Maria Eleonora, hvilken skyndade
från Sverige till Frankfurt för att få njuta några lyckliga veckor
tillsammans med sin af henne nästan afgudade gemål.
Det berättas, att drottningen, då hon kom till Frankfurt
och hälsade sin gemål, slog armarna kring hans hals och
utropade:
- Nu är den store Gustaf Adolf fången!
- Ljufva bojor! har konungen svarat och smekte henne
samt synes lycklig öfver att få trycka henne till sitt bröst. -
Gustaf Adolf var ej lycklig i sitt äktenskap, hvilket berodde
därpå, att hans ande var för stor för den späda och prakt-
älskande drottningen. - Men han visade henne aldrig sitt
missnöje; han led i tysthet, som det anstår en stor ande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
