Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIII. Pokalklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 353 -
mottagen min bjudning att komma hit, vill jag skicka eder en sänd-
ning färskt kött, på det att I måtten kunna göra eder en glad dag!»
- Lueger höll äfven ord, ty strax därpå blef en i fyra
delar huggen fet oxe nedkastad i dalen.
- Rauber förvånades; men han tog för gifvet, att detta
var en list och att den nedkastade oxen var Luegers sista tillgång.
- Med denna tanke sökte han äfven att lifva sitt mod-
fällda folk.
- Men när påsken inföll blefvo de på samma gäckande sätt
bjudna till borgen och bjudningens mening besannades genom
att ett par lefvande får slängdes ned till dem.
- På detta sätt fortgick det hela våren och sommaren.
Ofta ropade Erasmus till de belägrande: »Jag vill gärna förse
er med frukt ur mina trädgårdar och med fisk ur mina dam-
mar, ty jag har öfverflöd däraf. Men jag saknar tillräckligt
långa tåg för att kunna hissa ned till eder dessa slag af lifs-
medel. Viljen I däremot lofva mig, att den af mitt folk, som
kommer ned till eder, obehindradt får återvända till borgen,
så vill jag då och då skicka er ett och annat från mina
förrådshus.»
- De belägrande, förvånade öfver ett sådant språk, lofvade,
hvad som begärdes och deras sista hopp att kunna ta borgen
försvann alldeles, när Erasmus skickade ned i dalen åtskilliga
läckra födoämnen genom sin tappraste tjänare, som äfven var
hans skrifvare.
–- För att öfvertyga de kejserliga soldaterna om, hur
svårt det var att klättra upp till den på klippan liggande borgen,
lät han i deras åsyn från bergsspetsen uthänga och fastgöra
en stege, som räckte till en nedanför varande håla.
- På denna stege gick nu hans skrifvare ned och när
denne hunnit hålan uppdrogs stegen genast från honom, som
nu, likt en stenget, hoppade på den smala gångstigen från sten
till sten öfver afgrunderna och kom på detta sätt ned i dalen,
där han till den förvånade Rauber öfverlämnade en korg med
bär. - Med detta öfvermod fortsatte den belägrade sedan
livarje vecka och till fastedagarna skickade han sina fiender
en och annan balja lefvande fisk.
- Rauber insåg nu, att han på detta sätt fåfängt skulle
Hjeltekonungen. 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
