Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIII. Pokalklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 355 "
Luegers ena ben, en annan träffade honom i hufvudet, så att
han genast föll, beröfvad allt lif.
- Straxt därefter öfverlämnades borgen af skrifvaren och
förstördes af Rauber.
- Med Erasmus utdog familjen Lueger. Hans maka,
Barbara von Tschernembl, hade några år förut aflidit utan arf-
vingar.
– Sådan är sagan om borgruinen, vänner; men nu tycker
jag att vi torkat länge nog. Ha’n I något vin kvar i storm-
hattarna pojkar?
- Jo, ditåt lutar det. Skål!
- Skål!
På många ställen inom lägret och byarne dansade de käcka
knektarne med bygdens flickor, som gärna läto sig föras af
de svenska krigarne, hvilka visade sig vara lika goda kavaljerer
som de voro hjältar.
Och i själfva Frankfurt aflöste den ena festen den andra.
Gustaf Adolf lät sin drottning få sitt lystmäte på nöjen och
han samlade i slottets salar allt, hvad Frankfurt hade förnämt
samt sina egna befälhafvare. - Ofta lät han under dessa hög-
tidligheter Johan Baner fungera som värd.
De katolska celebriteterna i Frankfurt voro ofta inbjudna
på konungens fester. - De svuro ve och förbannelser där-
öfver, men de tordes inte underlåta att infinna sig vid hans
taffel.
Det berättas, att följande samtal en gång uppstått mellan
två katolska unga damer under en af kungens fester i Frankfurt:
- Det är förtjusande här.
- Min biktfar säger, att det är syndigt att sällskapa med
kättarne; men man måste göra det för fredens skull. Det är
således ett nödvändigt ondt, man gör, men ett ondt, för hvilket
man lätt får förlåtelse.
- Hvem bryr sig om biktfäder i dessa tider.
- Hvad säger du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
