Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIV. Rekognosceringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott tjugu man af sitt folk, som beviljades honom. - Hvarje
man utrustades med österrikisk mundering ofvanpå sin sven-
ska dr ägt.
För att ankomma till den trakt, som skulle rekognosceras,
måste ryttmästaren marschera nästan midt igenom en öster-
rikisk afdelning, men detta afskräckte honom icke på minsta
vis. - Han hade en tolk med sig, en infödd tysk, på det att
han inte skulle förråda sig genom sin brytning. Denne man
var infödd Frankfurtare och kände alla vägar och stigar i lands-
orten däromkring och isynnerhet alla skogar och utmärker.
Redan första natten kom han till en skog, i hvilken han
hela följande dagen dolde sig med sitt folk.
Följande natten var han dristig nog att med sitt detache-
ment långs stora landsvägen från Frankfurt marschera mot
sitt mål.
Knappast hade han emellertid ridit en halftimme på denna
väg, förrän man observerade hästtraf och straxt därpå ropades:
- Wer da?
Det var ett helt österrikiskt regemente, som kom emot
detta lilla detachement.
Tusende andra skulle därvid ha förlorat all fattning; men
ryttmästar Stål lät sin tolk svara:
- Österrikare!
- Hvilket regemente^ var nästa fråga.
Tolken nämnde ett regemente, hvilket man trodde skulle
ligga nära denna plats.
Fienderna hyste icke några misstankar och det så mycket
mindre, som de igenkände de österrikiska uniformerna. De
svarade därför:
- Passera!
Och så red hela detachementet, tjugu man högt, igenom
det fientliga regementet. Man ropade åt de förklädda sven-
skarne :
- God afton, kamrater!
Och de redo utan alla vidare hinder.
? Emot morgonen dolde sig ryttmästaren och hans folk i
en skog, som den pålitlige vägvisaren kände.
Den följande natten marscherade man vidare utan att
Hjeltekonungen. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
