Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVII. Segertåget i Bayern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 401 -
ledes ärkestiftet Magdeburg och båda förlänades åt kejsarens
son, ärkehertig Leopold Wilhelm.
Detta tog sig i katolikernas ögon ut, som om kejsaren
begagnade religionens sak ensamt för att rikta sin familj och
väckte mycket missnöje.
Kejsaren, en gång för alla satt i beroende af prelater och
jesuiter, gaf dock icke akt därpå utan utfärdade det så kallade
restitutionsediktet.
Enligt detta skulle alla biskops- och abbotsstift återställas
till katolska kyrkan och indragningen började genast i riks-
städerna och de mindre furstendömena med skoningslös stränghet.
Protestanterna klagade högljudt, men vågade intet försök
till motstånd, ty kejsarens och ligans hand låg genom dessas
öfvermäktiga härar tungt på dem.
Då försvagade kejsaren sin härsmakt just vid en tidpunkt,
när han syntes bäst behöfva den.
Den stora makt, som kejsaren då innehade i Tyskland,
var nästan ensamt Wallensteins verk, och de katolska furstarne
tilltrodde dem båda att handla efter en formlig plan att vilja
återföra dem till deras ursprungliga egenskap af kejsarens va-
saller och omedelbara undersåter.
Ligan och dess öfverhufvud, kurfurste Maximilian af Bayern,
hade därför fattat ett oblidkeligt hat till Wallenstein.
Dessutom betraktades Wallenstein som en uppkomling,
hvilken trängt sig in bland de tyska furstehusen; och kurfur-
stens ovilja ökades därigenom, att Wallenstein erbjudit sig för-
skaffa både Tilly och Pappenheim furstlig värdighet och så-
medelst velat draga i synnerhet den senare från ligan till kej-
saren.
På kurfurstedagen i Regensburg, som sammanträdde i juni
1630, fordrades Wallensteins afsättning och såsom skäl därtill
anfördes den grymhet och roflystnad, hvarmed hans skaror
farit fram inom så väl de katolska som protestantiska riksfur-
stars länder.
Ställningen var också sådan, att för kejsaren funnos en-
dast alternativen: Brytning eller eftergift.
I Italien tumlade fransmän, kejserliga och spaniorer om
med h varan dra om mantuanska arfvet och Frankrikes stats-
Hfcltekonungen, 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
