Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVII. Segertåget i Bayern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- En vägvisare till Mimenen! kommenderade han barskt.
- Nå, hvad stirrar du efter, fortfor han, då Max utan att svara
förvånad och förskräckt betraktade honom. - Du ser mig alls
inte för gammal ut, gubbe. Upp med dig genast på en häst
och visa oss vägen!
Och så, som den ordkarge finnen befallde, blef det, så
måste det ske. -
När Max Auer lämnade sin gård, tänkte han, att han aldrig
mera skulle få återse densamma.
Med stor ståt skedde konungens intåg, den ädle segraren
från norden, som i stället för att enligt katolikernas hånfulla
spådom smälta i söderns varma sol, kom såsom en väldig och
fruktansvärd segerherre.
Konungen hade inte många timmar vistats i Miinchen,
förrän stadens innevånare samt och synnerligen voro ense om,
att »kättarkungen» var mycket bättre än deras egen kur-
furste, som på ett så fegt sätt lämnat dem i sticket. - Ja, det
såg snart nästan ut, som om den svenske konungen befunnit
sig ej i en fientligt utan i en mot honom vänskapligt sin-
nad stad.
»Oroliga öfver Max Auers blifvande öde skyndade hans
hustru och vackra sondotter, så fort sig göra lät, efter den
finska truppen och inkommo i staden ungefär en timme efter
densamma.
Men hvart hade Max tagit vägen? Kanske han var fäng-
slad, kanske dödad?
Gata upp och gata ned ströfvade de båda kvinnorna utan
att kunna finna minsta spår af Max och slutligen uppgåfvo de
allt hopp om återseende.
De befunno sig då på Märkt- eller Schraunenplats och
vände sig där till den i brons gjutna heliga jungfrun med
varma böner om Auers återkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
