Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4i7 -
- Kärleken!
- Älskade! Du skyr intet. Du följer mig från strid
till strid och på vådliga rekognosceringar. Klappade ett man-
ligt hjärta i ditt bröst, skulle du inte kunna vara modigare och
mera uthållig, än du är nu. Hur skall jag kunna löna dig?
- Genom att älska mig.
- Ljufva flicka! Hvilkét härligt och hvilket lätt villkor
du uppställer! Skulle jag icke älska dig! Du är mitt lifs goda
genius, älskade Frida. Gifve Gud, att jag en gång finge föra
dig hem till mitt älskade fosterland, till Sverige, till Värend
och säga: Här är mitt hem, dela det med mig. Värends
kvinnor äro af gammalt kända för att vara ädla, storsinta och
modiga. De skola förstå dig, de skola hylla dig och du skall
förstå dem.
- Min Carl!
- Ack, jag ser så väl den hänförande taflan af vårt lyck-
liga hem nära intill Hofmantorps kyrka. Där ligger mitt för-
äldrahem, det vackra Furuby, hvilket jag skall ärfva efter far.
- Länge är det nu, sedan jag hade någon underrättelse från
de gamla på Furuby. Måhända en af dem, måhända båda,
redan slumrat in i den sista sömnen och hvila under torfvan
på Hofmantorps kyrkogård.
- Tänk inte så, Carl!
- Nej, du har rätt min Frida, jag skall inte tänka så;
jag vill hoppas, att de lefva och jag vill önska, att jag en gång
måtte kunna få säga till dem: Se här, far, se här, mor, är
Frida Meijer, den präktiga flickan, hvilken räddade mitt lif, när
jag låg döende på slagfältet. Så här ser hon ut, den ädla
kvinnan, som af kastade sin kvinnliga dräkt för att följa mig
ut i rök och damm. Hon bleknade ej, när döden rasade kring
henne, ty hon är för ädel för att frukta döden. - Men nu
äro vi här undan alla faror och nu skall guldbrudkronan i
Hofmantorps kyrka tagas fram och sättas på Frida Meijers huf-
vud och vördig prosten skall viga oss och nu skall Frida bli
husmor på Furuby! - Hej, min rara tös, det just som knäp-
per till i hjärtat på mig, när jag tänker på detta!
Han tog Frida om lifvet och tryckte sina yfviga musta-
scher mot hennes fylliga läppar.
Hjeltekonungen. 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
