Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då de anlände till den uppgifna platsen sågo de ingen
enda människa där, ty kvinnorna hade gömt sig i den när-
belägna skogen.
- Stor sak i käringarne, sade de då emellan sig, de komma
nog fram sedan.
Och nu kastade de sig med hungriga vargars glupskhet
öfver den tillredda maten och sparade icke heller de bukiga
öltunnorna. Kungen själf och hans höfvidsmän voro ytterst
upprymda och det voro äfven soldaterna.
Slutligen blefvo dock Blendas och hennes vänners gäster
litet tunga efter det myckna ätandet och drickandet och deras
i skogen gömda värdinnor lurade blott på det ögonblick, då
de skulle få rycka fram med den sista trakteringen.
Den ene dansken efter den andra somnade slutligen in
och inom kort var af hela den talrika hären inte en enda man
vaken.
Som de nu lågo där i största oordning strödda öfver fältet
djupt insomnade, väldigt snarkande och utan vapen, ty dem
hade de straxt före måltiden lagt ifrån sig, smögo sig kvinnorna
i ett nu fram ur skogen, öfverföllo och slagtade dem på det
jämmerligaste sätt, så väl konungen som hela hären, hvaraf
blott en enda man undkom, som kunde förtälja de andras öde.
Härmed var dock icke allt vunnet, ty väl var hufvudhären
oskadliggjord, men en afdelning däraf fanns ännu, som, afsöndrad
från de öfriga, nu som bäst under nattens mörker härjade och
plundrade i byarne mellan Åsnen och Salen.
Detta visste Blenda och hon beslöt att förgöra äfven dessa
fiender.
Hon meddelade sitt förslag åt kvinnorna, hvilka, seger-
druckna, som de voro efter den nyss utförda blodiga bragden,
gerna samtyckte till detsamma.
Blenda fördelade således sin här i tre lika afdelningar och
satte två bland de raskaste flickorna, Ramborg och Sigrid, till
anförarinnor för de två, under det att hon själf anförde den
tredje afdelningen.
För att dock icke i förtid väcka uppmärksamhet buro de
framför ansiktet hvar sin stora granruska, så att det såg ut,
som om en skog kommit vandrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
