- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
431

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 431 -

- Den fördömda gasten I Jag skall gå och läsa bort
gasten vid konungens bostad. - Hur blef det sedan?

- Jag ryckte till och kunde inte taga mina blickar från
flaggan. I detsamma gick månen in i moln och det blef en
dyster stämning öfver nejden. Då upprullades för mig en
underlig syn.

Helge torkade sig i pannan.

- Hvad såg du? Tala! Tala! Måtte ingen fara hota
konungen!

- Jag såg, det var som i ett moln, just ofvanför kungens
flagga, hur två väldiga härar drabbade tillsammans. Främst
sken af guld på en snöhvit häst vår älskade konung. Hvar
han for fram, var det ljus och sol. Han lyste i min syn sitt
folk, liksom han i verkligheten är vår föresyn, vår omtänksamme
fader.

- Guds död! Må konungen icke sväfva i någon fara,
Helge! Fortfar!

- Plötsligt - konungen hade just då hunnit upp till
spetsen af en kulle - .störtade han baklänges i sadeln och
blod i strömmar runno genom hans kyller ned på hästen och
färgade denne rödstrimmig.

- Det betyder olycka! Himmeln bevare oss!

- Konungen rätade upp sig igen i sadeln och hästen
galopperade allt vildare framåt, han steg öfver kullen, han
trampade luften som ett berg, solen bröt fram och den blodige
springaren förde vår älskade konung rätt in i solen.

- Himmlns Gud! Det var en svår varsel. - Hvad
såg du mer?

- Intet! Synen försvann och jag vände mig om för
att se om gasten stod kvar!

- Nå?

- Nej, jag såg honom inte, men plötsligen blef det ett
krakel i skogsbrynet. Ett par soldater löpte fram och ropade
åt hvarandra:

- Tag munken! Tag munken! Han har smugit kring
här hela dagen och har nog intet godt i sinnet.

- Munken? utropade jungfru Frida och satte ena handen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free