Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVIII. Lifpagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 436 -
i en stor mans hus och under denna tid voro förbundna att
utföra tjänares göromål, men denna underordnade ställning
skulle framdeles utbytas mot en högre; andra däremot voro
rätt öch slätt tjänare utan afsigt att vinna en förbättrad lott i
lifvet. Inom tjänareskaran fanns således en genomgående skiljak-
tighet och de två elementen torde väl ej alldeles hafva saknat
benägenhet för inbördes split; ynglingen af ädel börd, som
tjänade endast till en tid, bör hafva haft svårt att i alla för-
hållanden känna sig likställd med dem som, för hvilka tjänsten
var lifsuppgift, så vida icke synnerligen gynnsamma omständig-
heter framkallade en ändring. Sådana omständigheter kunde
dock inträffa.»
»Ett egendomligt drag», fortsätter samma författare, »är
seden att gifva tjänarne öknamn, som vunno så mycken bur-
skap, att de stundom nämndes med utseslutande af dopnamnen.
Exempelvis må nämnas Nils springopp, Tore hafresäck, Port,
Räfunge, Näktergal, Bäck, Mus, Rask, Apollegard. Användan-
det af dessa extra namn synas snarast vittna om det goda för-
hållandet mellan husbonde och tjänare.»
»Sven var detsamma som väpnare och han kallades där-
för äfven Sven af vapen. Stormannens s ven ner eller de så
kallade gammalsvennerna hade till sin främsta uppgift att tjäna
sin herre med vapen; somliga småsvenner voro »färdiga med
häst och harnesk», ja, en småsven kunde »rida färdig» med
flera hästar. I detta senare fall synes han kunnat påräkna sär-
skild god lön; red han endast med en häst, var han i afseende
på lönen likställd med skyttarne.»
»Den tid kunde komma för småsvennen, när han fick
sitta till bords med gammalsvennen.»
»Han hade då »rätt att hålla sig en egen tjänare, en små-
dräng, hvilken skulle vara så pass vuxen, att han kunde rida
i sin husbondes harnesk och så att han kunde med en af
kamraterna fullgöra en skytts tjänst. Småsvennerna voro skyl-
diga att tjäna vid bordet och elda badstugan, när husbonden
ville bada. . . Den yngsta småsvennen skulle under resorna
taga vara på sin herres stöflar, sporrar och harnesk.»
______I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
