Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordet med dryckesvaror flyttades ur tältet, där det började bli
skumt, och ställdes framför trefoten, där gubben satt.
Han fick en fylld pokal framför sig, ungdomen lägrade
sig kring honom och han började berätta om hjältekonungen
då och då tagande sig en klunk ur pokalen:
Då hertig Carls af Södermanland i Sverige äldste son i
hans andra gifte, prins Gustaf Adolf, föddes den 9 november
1594, fanns lika liten utsikt för honom, som för hans fader
att någonsin få uppstiga på svenska tronen. Den två år förut
aflidne konung Johan III hade söner i sina båda giften och
den äldste af dem, Sigismund, var redan sedan 1587 konung
i det mäktiga Polen.
Redan detta borde sätta honom i stånd att icke blott värna
sin arfsrätt till Sveriges krona utan äfven genomdrifva hvad
hans fader påbörjat: katolicismens återinförande i Sverige.
Han hade tillika att påräkna ett starkt stöd af högadeln,
som hoppades, att under den konungens allt kärare blifna
vistelsen i Polen få regera i Sverige och där införa en för-
fattning efter polskt mönster med en mäktig adel och ett lif-
eget folk.
Sigismund hade äfven på hösten 1593 kommit till Sverige
och låtit kröna sig samt underskrifvit så väl Kalmar mötes
stadgar af 1587 och Upsala mötes beslut af 1593, hvilka voro
ämnade att betrygga Sveriges politiska och religiösa frihet.
Men han hade tillika visat, att han inte ämnade hålla
någotdera.
Han fordrade företrädesrätt för katolska läran och dess be-
kännare samt att de genom Vesterås recess år 1527 till kronan
eller enskilda indragna kyrko- och klostergodsen skulle efter
. hand återlämnas.
Men då det honom eljest tillgifna rådet tvekade och i förra
fallet endast ville medgifva en viss likställighet och afslog det
senare, blef han högeligen missnöjd och lämnade riket i juli
1594 utan att hafva förordnat om riksstyrelsen.
Denna öfvertogs nu af hertig Carl, som med ständernas
bifall och goda minne förklarade, att konungen borde inställa
sig i sitt arfrike och regera det enligt gällande lag och gammal
sedvänja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
