Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 473 "
Tyska folkets stämning var redan sådan, att man skrattade
åt bannbullan och under allmänt jubel uppbrände Luther den-
samma jämte den kanoniska rättens böcker utanför Elsterporten
i Wittenberg. - Det tror jag, vi dricka på!
- Ja I Ja!
- Potsdonnerwetterkreutzpappenheim! Det \ar en präst,
som inte var buskablyg af sig! Skål!
- Skål!
Sedan de druckit, fortsatte gubben:
- Luther hade hoppats vinna den nye kejsaren för kyr-
kans ombildning; men Carl V hade lämnat de österrikiska
ländernas förvaltning åt sin broder Ferdinand och gjort det ur-
sinnigt katolska Spanien och de därmed förenade besittningarne
till kärnan af sin makt, hvarför det var för honom en nära
nog politisk omöjlighet att förklara sig för Luther och hans
sträfvanden, om det äfven varit möjligt för denne lika själfviske
som vankelmodige kejsare att med vilja och fasthet ansluta
sig till något.
Tio år efter Luthers första uppträdande hade en del af
Tysklands världsliga furstar och de flesta af de fria städerna
affallit från påfvedömet.
De katolska furstarne slöto ett förbund till skydd mot
protestantismens framsteg.
Protestanterna, däraf manade att vara på sin vakt, slöto
den schmalkaldiska unionen till »ömsesidigt bestånd.»
- Dessa spända förhållanden måste ovillkorligen medföra
ett utbrott, mina vänner!
De schmalkaldiska bundsförvanterna under kurfurste Johan
Fredrik af Sachsen och landtgrefve Filip af Hessen drogo i
fält mot hertig Henrik af Braunschweig.
Kejsaren förklarade den 20 juli 1546 de båda förstnämnda
i akt och då de för den skull vände sig mot honom, blefvo
de den 21 april 1547 slagna och tillfångatagna vid Mtihlberg.
Kejsaren var dock af en allt för vacklande natur för att
begagna sig af sin seger.
Han åtnöjde sig med att fråntaga Johan Fredrik kurfurste-
värdigheten och gifva denna åt sin medhjälpare, hertig Moritz
hjeltekonungen. 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
