Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 477 -
målsenlig undervisning i elementarvetenskaperna, i hvilka han
gjorde betydliga framsteg. Hans af naturen redan då för tiden
dystra sinnelag syntes föga locka honom till den barnsliga
ålderns förströelser, som vanligen draga en munter gosse från
denna besvärliga flit, förutan hvilken tillväxt i nyttiga kun-
skaper hämmas och blir omöjlig, om ej ett utomordentligt
snille kommer till hjälp.
Som yngling blef Ravaillac upptagen i en munkorden vid
namn »Feuillans» och förstod att därstädes genom flit och
godt uppförande i en ganska hög grad förvärfva sina förmäns
bifall. I tysthet gjorde han sig likväl skyldig till grofva utsväfnin-
gar, hvilka slutligen ej mera kunde döljas. Hans förmän, af hvilka
han mycket älskades, fingo nu sina ögon öppnade och till
sin blygsel stod han inför dem afslöjad och i sin verkliga
gestalt. - Han förklarades oskicklig att längre blifva kvar i
orden och försköts ur densamma.
Därefter anklagades han för ett mord, för hvilket miss-
tanken föll på honom; men de för hans fällande oundgängliga
bevisen saknades. Lagarne frikallade honom således, men bränn-
märkt genom vanära att hafva varit invecklad i en brottmåls-
process åservände han till samhället från sin långvariga fängelstid.
För att uppehålla lifvet började han nu beträda den juri-
diska banan såsom sakförare, men häri lyckades han icke.
Han afstod således från detta yrke och sysselsatte sig nu med
enskild undervisning, som han meddelade en del borgarebarn
i sin hemort. Med möda förvärfvade han härigenom, hvad
som oundgängligen fordrades till lifvets behof och känslan af
hans högt inskränkta ställning förvandlade *hans af naturen
dystra sinnelag till ett slags svårmod, som snart urartade till
ett vildt svärmeri, då han började sysselsätta sig med de upp-
lågande religionstvisterna i Europa.
Den nya lärans fiender, intagna af ett lågande hat till
densamma, ansågo den gode konung Henrik IV såsom kyrkans
hufvudfiende. Vilseförda af sin egen vidskepelse, som af
fanatiska munkar och af andra svärmare underblåstes, höllo
de den förträfflige konungens undanrödjande för en ganska
förtjänstfull gärning. Ja, dessa dystra, svärmande påfvar för-;
kunnade ej allenast hem ligen, utan äfven högt och offentligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
