Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 496 -
som nu oupphörligt ströfvat och opererat på skilda vägar -
skulle helt säkert mången drabbning fått ett helt annat utseende
för protestanterna.
Nu åter förlorades den ena efter den andra och vid
Neckar blef markgrefven i grund slagen af Tilly och måste
själf skaffa sig en tillflyktsort utom Tyskland.
- Jag kan inte underlåta att tala om för er följande
episod från slaget vid Wimpfen:
Redan hade hjältemodet besegrat öfvermakten, då en
nyck af ödet annorlunda bestämde utgången.
En dof knall skakade luften: Markgrefvens krutvagnar
sprungo sönder samt bringade död och förvirring i Fredriks här!
- Samtidigt framstormade fienden, på nytt drifvande de ut-
mattade protestanterna framför sig,
Allt flydde för de kejserligas öfvermakt.
Förgäfves bad och hotade markgrefven, förgäfves kastade
han sig i spetsen för en liten skara trogne mot fienden.
Allt starkare och starkare trängde denne fram; allt svagare
och svagare vardt de markgrefligas motstånd.
Slaget var förloradt. Markgrefven själf sväfvade i stor fara.
Redan fäktade han midt i det vildaste handgemänget förtviflans
kamp. Redan synes honom blott återstå det sorgliga valet
mellan död och fångenskap; - Se! Då nalkades honom en
hvitklädd krigarskara, de fyrahundra hjältarne från Pforzheim,
För tros- och rättsfriheten hade de frivilligt hörsammat
den älskade landsfaderns kallelse; denna heliga sak, denna
heliga tanke besjälade dem till att våga det högsta för att
vinna det högsta.
Med sänkta bardisaner störtade de sig på fienden, kastade
allt framför sig öfver ända, bröto sig väg fram till sin herre,
förskingrade de katolska soldatenaa, togo markgrefven midt
ibland sig och drogo sig steg för steg, då och då djärft bju-
dande den påträngande fienden spetsen, ned till bron, öfver
hvilken vän och fiende trängde sig.
Men då de icke heller här funno något säkert tillhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
