Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 499 -
Den sista kampen begynte!
Lik en oherub trädde Deimling med den fladdrande
fanan i sin hand fram på bron inför den sammansmälta, lilla
truppen och ropa:
- Ihågkommen er ed och hållen stånd!
En muskötkula krossade hans högra ben; han knäföll
på det vänstra och svängde fanan högt i luften!
En kanonkula afslet hans högra arm; han tog fanan i
den vänstra handen!
Ännu en gång reste han sig upp och sjönk därpå,
genomborrad af fiendens kulor, till marken.
- En yngling tog fanan och liksom lejon störtade de
återstående åttio pforsheimarne öfver bron fram mot den öfver-
mäktiga fienden!
Fruktansvärd rasade döden, ty han härjar med sin skarpaste
lie: Förtviflan.
Högar af lik tornade sig på lik!
Allt djupare och djupare inträngde pforzheimarne i vallo-
nerna slutna fyrkant.
Den öppnade sig!
Den slöt sig!
Försvunnet var det hvita regementet; liksom uppslukadt
af en vattenhvirfvel!
Men se!
Ännu en gång fladdrade den hvita fanan!
Ännu en gång glänste öfver dödens fält, belyst af
solens sken, den hvita fanans gyllne inskrift:
»Vår Gud är oss en väldig borg!»
Därpå susade ett svärd genom luften!
Fanan sjönk!
Den sista af de fyra hundra var icke mer!
Det var de fyra hundra pforzheimarnes sista bragd!
Det var det hvita regementets död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
