Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXX. Barnet, som förde sin gudfader in i himmeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Låt höra!
– Det var en gång en man, berättade Friodlf, en man,
som var så fattig, att han inte ägde en bit bröd åt sina sju
barn; och till på köpet väntade han, att storken skulle komma
med det åttonde.
I sin förtviflan gick han en dag hemifrån för att slippa
höra barnens jämmer och huru de ropade efter bröd.
Han gick och gick utan att veta, hvart han tog vägen,
tills han om aftonen kom till ingången af en röfvarhåla.
– Hvem är du och hvad vill du? ropade röfvareanföraren
med tordönsstämma.
– Herre! svarade den fattige och föll på knä. Jag är
den olyckligaste människa på jorden och har gått hemifrån,
emedan jag inte kunde uthärda att höra mina barn gråta och
kvida af hunger.
Röfvareanföraren kände medlidande med den fattige och
gaf honom först någonting att äta, sedermera skänkte han
honom en börs med penningar och en häst.
– Rid nu hem, sade han, och när storken fört till dig
det åttonde barnet, så låt mig veta det, så skall jag komma
och stå fadder.
Mannen vände om hem så glad och lycklig, att han trodde
hjärtat skulle spränga bröstet med sina slag.
Då han trädde in under sitt låga tak, hade storken redan
varit där med barnet.
Det låg i vaggan bredvid sin moders bädd.
Genast vände den fattige om till röfvarhålan, berättade
röfvaren, hvad som skett och denne lofvade att samma afton
infinna sig vid dopet i kyrkan.
Röfvaren uppfyllde ärligt sitt löfte, höll barnet öfver dopfunten
och skänkte det en påse med guld.
Någon tid därefter dog barnet och kom till himmeln.
Där stod sankte Peter vid porten och sade, att det gerna
kunde stiga in.
– Nej, svarade den lilla, jag går ej in, förrän min gudfader
får lof att komma in med mig.
– Hvem är din gudfader då? frågade sankte Peter.
– En röfvarehöfding, svarade barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
