Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIII. Konung Gustaf Adolfs sista afsked från drottning Maria Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 574 -
psalmbok. En segersång midt under slaktningen, alla prote-
stantiska hjärtans stolthet och glädje:
Vår Gud är oss en väldig borg,
Han är vårt vapen trygga;
På honom i all nöd och sorg
Vårt hopp vi vilja bygga.
Mörksens furste stiger ned
Hotande och vred ;
Han rustar sig förvicst
Med våld och argan list;
Likväl vi oss ej frukte.
Vår egen kraft ej hjälpa kan,
Vi vore snart"förströdda;
Men med oss står den rätte man;
Vi stå af honom stödda.
Frågar du, hvad namn han bär?
Jesus Krist det är;
Han är den Herren Gud,
Som klädd i segerskrud
Sin tro för evigt grundat.
Och vore världen än så stor
Och full af mörksens härar,
Dock, när ibland oss Herren bor.
Platt intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd
Och hans kraft är tömd,
Han på ett hufvudhår
Oss skada ej förmår:
Ett ord kan honom fälla.
Guds ord och löfte skall bestå;
Vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord vi gå.
Till strids och glade äre;
Äre alltid väl till mods,
Fast vi våga gods
Och ära, lif och allt;
Ske blott, som Gud befallt!
Guds like vi behålle.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
