Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIV. Jesuitens dolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen hade somnat och den lilla lampan, som alltid
om nätterna skulle brinna i hans majestäts sofrum, flämtade
sitt matta sken, ryttarepistolerna, som konungen alltid hade
bredvid sig, då han under härnadståg intog hvila, lågo på bor-
det invid sängen och i det obestämda lampskenet skimrade
deras rika silfverbeslag med en underlig glans. Det såg nästan
ut, som om små eldslågor hoppat från den ena pistolens be-
slag till den andra.
Lifpagen Fridolf, hvilken ännu aldrig somnat någon gång,
när han skulle vaka öfver hans majestät, kände sig denna natt
ovanligt sömnig.
Det föreföll honom, som om blytyngder blifvit hängda i
hans ögonfransar och tryckte ned ögonlocken, och han nickade
då och då till.
Plötsligt fick han se skimret på pistolernas beslag och
hans uppmärksamhet spändes, hvilket i sin tur hade till följd,
att han blef fullkomligt vakem
Han hade aldrig sett detta fenomen förut. Han blef
så underlig till sinnes och ansträngde sina blickar för att kunna
rätt uppfatta detsamma.
Han intalade sig, att han såg i syne och skulle haft lust
att gå fram till sängen för att syna pistolerna.
Men han hejdade sig, betänkande, att han lätt skulle kunna
störa konungens sömn, om han ginge fram på golfvet.
Han blef därför kvar på madrassen vid dörren.
Han kände sig så underlig till mods och hans ögon
blefvo torra.
Han tyckte, att det började dansa kring i rummet, allt
som var därinne.
De tjocka förhängena för fönstren tyckte han darrade som
af en lätt vindpust, deras rörelser blefvo hastigare, som om
vinden tilltagit - och likväl voro ju fönstren stängda, så att
vinden icke kunde blåsa in i rummet.
Det var alltså en synvilla, som bedrog honom.
Det stora bordet, som hade sin plats midt på golfvet och
var belamradt med kartor och handlingar, tyckte han sväfvade
fram och åter samt svängde rundt.
Det var ju äfven en synvilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
