Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIV. Jesuitens dolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 594 -
- Ja, ers majestät!
- Lycklig är jag, som omgifves af sådana behjärtade
människor! Stig upp! Eder belöning skall ej uteblifva!
Carl steg upp och kysste konungens hand.
I detsamma kom läkaren.
- Herr doktor, sade konungen, jag ser, att ni vill lyck-
önska mig och jag tackar er därför på förhand - för denna
flicka in i frustugan, förbind hennes sår och ägna henne all
möjlig vård. Låt mig veta, om hon kan räddas.
- Ers majestäts lifpage ...
- Är en flicka, herr doktor. - Ädelhet, hvad du är
ljuf att finna!
Lifpagen bars in frustugan, där det blef stor uppståndelse
öfver upptäckten, att lifpagen, som räddat konungens lif, var
en flicka.
Fram på morgonen den följande dagen lät läkaren anmäla
sig hos konungen.
Han fick genast företräde.
- Välkommen, herr doktor, jag hoppas, att I medfören
goda nyheter, sade konungen, när doktorn bugande stannade
vid dörren till konungens rum.
- Ja, ers majestät, så goda som kunna önskas.
- Det gläder mig! Flickan kan då räddas till lifvet?
- Ja, hennes blessyr var af mycket obetydlig art och
hennes svimning synes mig hafva uppkommit uteslutande till
följd af själsskakning.
- Det kan jag lätt tänka mig. - Är hon på benen?
- Ja, hon är frisk och kry och iklädd kvinnlig dräkt.
I sanning, det är förvånande, att ingen misstänkt, att hon
varit en förklädd flicka.
- Jag tackar er, herr doktor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
