Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så, så, vildkatta. .. inte bråka! Man
brukar foga sig för mi g! Du har ju lön för besväret...
Seså, ungen min, seså.,.
Anna känner att hon nästa ögonblick skall
falla raklång över bädden. Då skriker hon
förtvivlat:
— Släpp mig, för Guds skull! Jag har barn
under bröstet!
Länsmannens grepp slappnar för en sekund.
Hon rycker sig loss och springer över golvet.
Han blir stående, litet förvirrad, och torkar med
näsduken det sipprande blodet från sina
handleder. Det blir så tyst att man kan höra en
hunds aftonylande nerifrån byn.
— Vill du ännu ha mig till husfröken? frågar
Anna kallt.
Han ser rasande på henne, tänderna lysa:
— Det var onödigt att du förrådde den
nyheten! Jaså, du har hunnit skämma ut dig?
Jo, visste jag inte att du hade fan i kroppen.
Men varför djävulen ska du skrika det?...
Det var ju ett skämt, begriper du!
Hennes röst är tjock av kväljningar;
— Och du är satt till domare över människor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
