- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
11

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den stora vattenytan låg där i den högtidligaste ensamhet, det
mest ostörda lugn. Hvarthän man än blickade, såg man endast
sjöns klara, glänsande spegel, himlens mörkblå hvalf och den
gröna, täta skogen. Det hela utgjorde en praktfull bild af den
mest storartade naturskönhet.

— Det är härligt, det är underbart vackert, utbrast
Hjortdödaren med hänförelse, i det han, stödjande sig på sin bössa,
lät blicken irra från höger till vänster, norr och söder, öster och
väster, från sjöns glänsande vattenspegel till himlens azurblå
hvalf; det lyfter människoanden öfver det hvardagliga och böjer
den samtidigt till ödmjukhet under den evige gudens allmakt.
På intet ställe, så långt jag kan se, har något enda träd blifvit
fälldt af människor, och allt ser ut som om det direkt utgått ur
Guds allsmäktiga skaparehand.

— Ja, här är ganska vackert, sade Hurry, utan att synnerligt
deltaga i Hjortdödarens hänryckning. Men, nu är kanoten
i ordning. Låt oss nu stiga i den och begifva oss i väg, så att vi
så snart som möjligt hinna gamla Hutters kastell, som ligger
gömdt bakom en af holmarna därborta. Kom nu! På en
kvarts timme kunna vi vara där.

Ehuru Hjortdödaren endast med möda kunde taga sina
blickar från den vackra utsikten, efterkom han dock sin
ledsagares uppmaning och steg ombord i kanoten. Några kraftiga
årtag förde denna snart långt ut på den lugna vattenspegeln,
mot den byggnad som Hurry kallade »bäfverkastellet». Allt
emellan höllo de dock upp med rodden för att beundra en och
annan vacker utsikt, en försummelse, för hvilken de dock sedan
togo skadan igen genom dubbelt raska årtag.

— Det kan alldeles säkert göra en vek om hjärtat att se
denna härliga sjö, utbrast Hjortdödaren, då de för fjärde eller
femte gången höllo inne på årorna. Och du säger, att ingen
kan kalla sig rättmätig ägare till dessa härligheter?

— Nej, ingen, utom kungen, och han är så långt borta,
att han säkerligen aldrig kommer att oroa gamle Hutter, fastän
denne utan vidare har tagit sjön i besittning.

— Den mannen kan man afundas, sade Hjortdödaren tankfull.

— Nå, om du finner sådant behag i hans besittning, sade
Hurry leende, behöfver du ju bara gifta dig med hans dotter
Hetty, så ger han dig, utan vidare, rättighet att skjuta allt vildt
på fem fjärdingsvägs omkrets från hans sjö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free